Nya East Lake Golf Club påminner om den gamla. Den riktigt gamla banan, alltså.
Efter en renovering påminner banan om en svunnen tid då spelare som Bobby Jones och Alexa Stirling vandrade mellan hålen. Men den är samtidigt designad för att vara rustad för modern golf.
Det var banarkitekten Andrew Green som fick det prestigefyllda uppdraget att renovera East Lake Golf Club. Green har tidigare restaurerat andra Donald Ross-klassiker som Inverness Club i Toledo, Ohio, och Oak Hill Country Club i Rochester, New York.
Greens arbete har fått stor uppskattning från både golfspelare och golfentusiaster. De menar att han har lyckats skapa en bana som är både historiskt korrekt och samtidigt modern och utmanande.
East Lake, grundad 1904, är Atlantas äldsta golfbana och en av de mer historiskt betydelsefulla i USA.
Bobby Jones spelade sin första och sista golfmatch här och Jones far, Robert P. Jones, var president för East Lake från 1937 till 1942 och klubbdirektör i 38 år. Bobby Jones själv var också som president för East Lake mellan 1946 och 1947.
1963 var East Lake värd för Ryder Cup där Arnold Palmer var spelande kapten för det vinnande amerikanska laget.
Här har spelats många andra stora tävlingar genom åren. Den här helgen spelas ytterligare ett – Tour Championship där Ludvig Åberg är ende svensk i det 30 man starka startfältet. East Lake har varit den årliga spelplatsen för tourmästerskapet sedan 2004.
När Tour Championship nu ska avgöras på banan igen, har banan bana en design som inte står att känna igen.
Varje tee, green, fairway och bunker har byggts om för att återskapa East Lakes guldålder. Renoveringen kombinerar försvunna element från Donald Ross ursprungliga design med förändringar som är anpassade till dagens moderna golfspel.
Innan Green började gräva i jorden, grävde han djupt i klubbens historiska arkiv för att lära känna banans historia. Green mejslade fram förändringarna i banans topografi med stöd av historiska dokument. Mest hjälp hade han av ett högupplöst flygfotografi från 1949.
Tyvärr förstördes den ursprungliga dokumentationen av Ross’ design i en brand i klubbhuset 1925. Men Green hittade andra nyttiga källor. Gamla tidningsartiklar och skriftställaren O.B. Keelers texter var särskilt betydelsefulla. I de sistnämnda fanns skildringar av slag som Bobby Jones slagit på banans olika hål. Keelers beskrivning av ett heroiskt slag som Jones spelade från en ”klyfta” till höger om 16:e greenen fick Green att bygga en brant nedgång där.
Han gjorde också intervjuer med gamla spelare och medlemmar. Som Charlie Harrison, en amatör som spelat med Jones. Harrison påminde om att bunkern kort om 11:e, par 3, var den djupaste på banan, vilket inspirerade Green att återuppliva den bestraffande gropen.
Men det styrande dokumentet för Greens arbete var alltså ett flygfotografi över banan från 1949. Green hittade det i en statlig databas.
– Fotot var nästan i högupplöst kvalitet, otroligt skarpt, säger Green. Man kunde förstora det och verkligen se många detaljer.
Fotot av East Lake visade inte bara banans tillstånd i mitten av 1900-talet utan också rester av funktioner som försvunnit med tiden. Depressionen påverkade många banor eftersom klubbarna jagade kostnader. Fotot visade spår av en väg som löpte genom banan, och en skyttegravsbunker på det 17:e hålet som var ett arv från inbördeskrigets läger. Green återställde den och skapade en lång, smal bunker som korsar hålet.
– Vi ville se till att vi skapade möjligheter för spännande golf, säger Green. Det som tidigare var ett endimensionellt test kommer nu att främja en större variation och utmana spelarna på olika sätt.
Även gräset har bytts ut.
På fairways har Meyer Zoysia-gräset ersatt av Zorro Zoysia, en finbladig zoysia med en djupgrön färg.
Greenerna har omformats för att efterlikna den Ross ursprungliga avsikt och bytts från Mini Verde Bermudagräs till TifEagle – den tredje generationen av bermudagrässorter, utvecklad exklusivt för golfgreener av Coastal Plains Experiment Station i Tifton, Georgia.
Detta har hänt:
Nya greener: Banan har fått nya greener med olika lutningar och former för att öka variationen och utmaningen. Cirkulära greener med brant lutning från bak till fram har ersatts av greener med unika lutningar och former. Spelare måste bestämma om de vågar attackera flaggor placerade på platåer och små utstickande delar av greenerna. Vissa greener, som på hål 5 och 6, har flyttats för att ge hålen mer karaktär och kurvatur. Bunkrarna har ett klassiskt utseende, där Green har återställt de gräsbeklädda bunkrar som var vanligare på Ross’ tid.
Återställda bunkrar: Bunkrarna har återställts till sin klassiska design för att skapa en mer autentisk upplevelse. I stället för att tryckas ut till kanten av fairways, redo att fånga felaktiga slag, har bunkrarna skurits in i landningsområdena, vilket tvingar spelarna att bestämma om de ska spela över, runt eller kort. Det är mer rörelse i fairways också, med tillagda kullar och sänkor.
Förlängda hål: Några hål har förlängts eller fått ändrad par för att öka svårighetsgraden. Det åttonde hålet har förvandlats till ett kort (och potentiellt nåbart) par 4-hål för att öka spänningen när spelarna närmar sig vändpunkten. Och hål 14, som en gång var ett långt par 4-hål, har förlängts till ett par 5. Utsikter över banans vattendrag och Atlantas skyline har också återställts över hela banan.
Återställda landskap: Banan har återställts till sitt ursprungliga utseende med fokus på naturliga element som träd, vatten och terräng. •
