En gång i tiden kallades platsen Wlghanbre.
Hur det uttalades vågar vi inte spekulera i men bokstäverna stod i alla fall i denna märkliga ordning när gården omnämndes i skrift på 1400-talet. Tack och lov har den bytt namn sedan dess.
När självaste Gustav II Adolf 1631 skänkte marken till sin lärare, Johan Skytte, föll sig det nya namnet naturligt. Det var också lättare att stava till – Skytteholm.
Herrgården, eller sätesbyggnaden, som anlades på 1700-talet av släkten Adlerheim, ligger bara fyra mil från Stockholm. Det är en kort resa geografiskt för huvudstadens invånare men en färd genom galaxer rent andligt. På en dryg halvtimme har man lagt vardagens bilköer och citystress bakom sig. Framför sig har man en weekend vid Mälaren som rymmer inte bara god mat och själavård utan också det närmaste linksgolf man kan komma i Stockholm.
Här finns 17 hål omgivna av en välgödd ruff som kan vara den grymmaste vi hamnat i öster om Carnoustie… och ett hål i en skog.
På 1930-talet fungerade Skytteholm som intagningshem för ”psykiskt klena män”. Fortfarande är det en utmärkt plats för ”psykiskt klena” att besöka, om förkleningen till exempel skulle bero på något så tidstypiskt som stress eller utbrändhet.
Skytteholm har traditionen att ta hand om folk på bästa sätt. Innan golfbanan fanns var Ulla Sallert Skytteholms stora dragplåster. Under dess blomstrande tid som herrgårdspensionat arbetade musikalstjärnan där som underhållande värdinna. Sedan kom charterboomen och slog ut verksamheten någon gång på 1960-talet.
Nu är det golf och god mat som lockar. Weekendgästerna bor i flyglarna eller i den nybyggda Skyttegården. I den gamla herrgården finns matsalar och på övervåningen konferensrum.
Vanligen brukar gästerna ta en drink i Skänkrummet innan de äter middag i herrgårdsmatsalen. Men den här dagen ligger Mälaren spegelblank och det är 25° trots att det är sen eftermiddag. Vi sätter oss på bryggan nedanför herrgården och drar korken ur en flaska vin.
Det enda som bryter tystnaden är plasket från upprymda bastubadare vid Strandpaviljongen en bit bort. En man i roddbåt lägger nät på fjärden och det enda vi vet är att han inte kommer att fånga den fisk som gett sjön dess namn: Malen. Den sista fångades 1916.
Tiden sägs vara den naturresurs som är mest rättvist fördelad på jordens befolkning och äntligen har vi fått vår intjänade andel. En helg ligger framför oss och den ska ägnas åt ångbastu, långa middagar , kanske en tur i roddbåt – och golf, så klart.
Strax innan du är framme vid Skytteholm passerar du Mälarö GK. Banan är utlagd på vidsträckt böljande mark och det finns de som tycker att banan ser variationslös och tråkig ut.
Det är tvärtom. Mälarö GK är en av Stockholmsområdets mest underskattade banor. Dessutom brukar det vara den bana som öppnar tidigast om våren och då dessutom i bra skick. Banan är byggd på riktig sandjord och sedan man började klippa ned kullarna runt greenerna är linkskänslan påtaglig.
Alltid när det ska byggas en golfbana hörs protester. Ofta anar man att det är golfbanan som symbol man protesterar mot. Men sällan har protesterna varit så starka som när Mälarö GK skulle byggas. På marken, som ägdes av Konsumentföreningen, bedrevs ekologiskt jordbruk. Det gick med en svindlande förlust. När man lanserade planerna på att i stället bygga en golfbana på marken gick 370 000 miljömedvetna medlemmar i taket.
Att sälja marken ansågs ändå som ett sämre alternativ eftersom man insåg att den skulle kunna bli värdefull i framtiden. Tills framtiden kom kunde man väl upplåta den till golf. Det gick medlemmarna slutligen med på.
Problem nummer två var riksantikvarien. I de här trakterna ligger vikingar begravda lite överallt. De äldsta gravar man hittat är från järnåldern, från år 200 efter Kristus.
Men eftersom landstormen hade haft övningar på marken och härjat och grävt skyttegravar så föreföll det inte troligt att man längre skulle hitta något av värde i marken. Visst hittade man gamla benknotor men också konservburkar för ärtsoppa. Det var bara att ge upp. Men klubben fick bara bygga ett enda hål uppe i skogen. Dåvarande banchefen, P-O Ljung, numera ”Foppa”-anställd, reste ned till Skåne för att träffa Tommy Nordström. De föll för arkitektens följsamhet mot naturen och hans förmåga att anpassa varje hål till landskapet. I år öppnar nio nya hål, designade av samme arkitekt.
Enligt ryktet ska de vara lika tuffa att spela som det är svårt att uttala Wlghanbre. Inget för den psykiskt klene, alltså.
